Vårkänslor

Häpp!

Vintern börjar lida mot sitt slut, men Vaktgruppen fortsätter envetet elda sina kolpannor. Så länge det behövs ström, behövs det kolkraft.

Efter en riktigt trasslig höst, med trasiga pannor i stort sett varje helg vi jobbade, blev det sedan lungt ett par månader efter nyår. Nu har vi dock, som Anders uttryckte det, kommit i fas med våra helger igen. Denna helg, liksom den förra, har gått i flitens tecken för Vaktgruppen. Nu är pannan trasig, reparation pågår. Förra helgen stoppades en panna för att det var så varmt ute, och då passade vi på att laga lite småfel. Samt kolla cyklonerna såklart. Den nya, rena koltekniken är byggd lite som en statoilmack (Ni har kanske sett när de öppnar en ny dygnet-runt-mack; "nu öppnar vi, för att aldrig stänga"). Kolpannorna är byggda för att startas, och sedan aldrig stoppas, för stoppar man, då går de sönder. Tyvärr går de sönder ändå rätt ofta. Antar att konstruktörerna inte tänkte på det. Faktum är att vi inte ens har någon riktig stoppsekvens i styrdatorn. Enda sättet att släcka är med nödstopp-knappen!

Timo har slutat. Jobbade sista passet förra helgen. Hur ska det gå nu, undrar kanske någon? Vi fixar det, så klart. Med smicker och lockrop kanske vi kan lura hit honom igen lagom till höststormarna. Kan också rapportera att Timo grejade sitt nyårslöfte (nykter fram till maj). När han slutade på Valborgsmässoaftonens morgon hade han ännu inte tutat något, och han försäkrade att det inte förelåg några festplaner för kvällen.